Dagen då Isa Anjou Braxenholm föddes...

Vet inte riktigt vart man ska börja, det var en stor dag! Det kändes overkligt på något sätt, det gör det fortfarande, även fast det blev ungefär som jag tänkt mig, faktiskt...

Började få värkar ganska precis när vi skulle somna, visste dock inte om det var falskt alarm eller inte, så jag tog två alvedon och så kunde jag sova någon timma i alla fall. Vid fem-tiden började jag klocka, då var det typ 6 min emellan, kl. 09 var det 4 min. Då ringde jag Julie, för egentligen ska man åka in när det är 5 min emellan här. Men jag hade inte särskilt ont... I alla fall, hon ringde sjukhuset som tyckte att jag skulle åka in och kolla. Vi var väl här på kliniken vid 11 kanske. Fick en jättesnäll barnmorska som pratade riktigt bra engelska så det var kanon. Men hon trodde inte att jag skulle föda barn i torsdags, sa hon då. Hade fortfarande inte särskilt ont och verkade nog vara som vanligt. Barnmorskan såg väldigt förvånad ut när jag redan var öppen 4 cm och tydligen läckte fostervatten. Då ändrade hon sig ganska fort till att jag med all största sannolikhet skulle få (få och få...) en bebis samma dag.

Sen fick vi ett rum och så gick vi och gick och gick i korridoren. Fram till 6 cm, då satt jag på bollen istället. Då började det göra lite mer ont. Vid fem-tiden var jag öppen 8 cm, då sa barnmorskan att det var "now or never" när det gällde epiduralen. Envis som jag är tackade jag nej. Det ångrade jag lite senare, men inte efteråt =)

Mitt i allt det onda bestämde vi oss för att sätta på lite musik som vi tagit med oss. En blandskiva hade jag bland annat stoppat ner. Problemet var bara att jag hade stoppat ner fel skiva. Ut strömmar Roger Pontares "vindarna viskar mitt namn..." och jag tänkte fine, det kanske kan vara lite peppande och hon kanske blir en liten schlagerbebis. Men när Brandsta city släckers började yla "Kom och ta mig långt härifrån" (ganska passande i och ju för sig) stängde vi av. Fast vi skrattade rätt bra...

Fy fan vad ont det gjorde i slutet. Det värsta var när jag började få krystvärkar och inte fick krysta för att hon skulle vrida på sig först. Jag ska beskriva hur jag kände det...

För ok om du bara har ont i magen/ryggen eller både och. Det är en sak. Men nu kändes det som att du skulle skita ut en trästock, samtidigt som du har ont i magen och ryggen, samtidigt som du ska försöka slappna av och andas, samtidigt som, det sjukaste av allt, kroppen inte vill något hellre än att skita ut den här trästocken, samtidigt som du egentligen inte heller ska hålla emot. Helt sjuk känsla!!

Tyckte synd om Per då, även fast han säkerligen tyckte mer synd om mig. Han gjorde sitt bästa för att jag skulle andas långsamt och slappna av. För jag var nära att få panik några gånger. Men när han sa att jag inte skulle kämpa emot så ville jag bara skrika att han skulle vara tyst. För hade jag inte kämpat emot så hade kroppen tagit över helt... phu.

Här någonstans tappade jag helt tidsuppfattningen. Det gjorde bara jävligt ont. När det till slut var dags för att krysta så kändes det mest som en lättad. För oss båda. Och eftersom jag hade vart "duktig" innan så tog det bara runt 5 min innan hon var ute, kanske tre krystvärkar. De fem minuterna var de enda jag såg läkaren. Han kom in, sa "bonjour", plockade ut henne, sydde något stygn, sa "congratulations" och gick. Moderkakan kom med bebisen så jag slapp krysta igen. Som en blandning av Stockholms blodbad och vatttenfestivalen kan man kalla det...




Jag fick upp henne på bröstet med ryggen först så jag såg inte riktigt hur hon såg ut, förutom att hon hade en massa hår. Då spärrar Per upp ögonen, har nog aldrig sett honom så förvånad och förvirrad ut innan. "Det är en pojke" säger han, "eller, is it a boy??". Men det var det ju inte och konstigt hade det väl varit om tre läkare sett fel på ultraljuden... Men det såg tydligen ut så först. Allt var i alla fall bra med vår lilla tjej. Per klippte navelsträngen och så mätte och vägde de lillskrutt innan hon fick sätta igång med att äta. Vi var kvar på det rummet i två timmar innan de körde upp oss till vårt egna rum och vi fick äta en smaklös middag. Men vad gör det när man är lyckligare än någonsin? Blev inte mycket sömn den natten. Svårt att blunda när man har världens vackraste lilla tjej brevid sig, som dessutom är vår alldeles egna. Det är kärlek!






Kommentarer
Postat av: Tina Fromholz

Välommen ISA!!! Härligt namn. Skönt att höra att allt gick bra och vilken härlig bild. All lycka till er alla tre! Kramar Tina Ulf och Robert

2010-04-24 @ 18:44:56
Postat av: Natalie

Grattis till er båda! Hon är supersöt:) Härlig beskrivning på förlossningen. Vi satt och pratade för någon timme sen om barn. Ska nog be Johan läsa hur det var för dig:) Ännu en gång, grattis:)

2010-04-24 @ 18:56:19
Postat av: Erica

Väldigt bra beskrivet med trästocken ;) Grattis igen!

2010-04-24 @ 20:14:41
URL: http://ericalirsjo.blogspot.com
Postat av: Evamy - Mamma till Alva och bebis i magen

Det verkade ju ha gått bra iallafall :) Men oj vad flashbacks man får haha och detta har jag valt att göra igen!

Och ett himla fint namn på söttjejen!

Kram

2010-04-24 @ 22:23:33
URL: http://evamys.blogg.se/
Postat av: Linda "svärran" "Syrran"

Gråter och skrattar om vart annat när man läser detta,, ;O)



Isa lilla tjejen (Jätte fint namn!)du ska bli bortskämd ska du veta med framförallt Kärlek! och Givetvis Massor Massor med pressenter hihi KOM HEM NU VI SAKNAR ER!!!!!!! ;O)



Massor med Pussar o kramar!!

2010-04-25 @ 01:12:37
URL: http://null
Postat av: Linda & Edith

Härligt! Ser fram emot att höra mer sen!

Kärleken till sitt barn är obeskrivlig, och jag tycker den växer hela tiden, snart sprängs jag nog! =)



Stäng in er nu, stäng av telefonen och njut!! Dom första veckorna kan bli omtumlande, det är ju så mkt känslor inblandade! Ni är dom bästa föräldrarna för Er Isa, nu ska ni få lära känna varandra- underbart!! Stor puss och lycka till..Vi syns!

2010-04-25 @ 11:18:20
URL: http://prinsessanedith@blogspot.com
Postat av: zofie

Gud, vad du skriver bra! Tacksam för att man får följa er vardag å världens lyckligaste stund!! Hon är ju så söt lilla snäckan!! Hälsa Pappa Pär! Kramar. : )

2010-04-25 @ 12:08:53
Postat av: Malin

Det är fantastiskt att få läsa det här. Så mycket känslor :) Ni är bäst! Kärlek

2010-04-25 @ 12:23:22
Postat av: Eva-KARIN

Grattis gumsan....vad fin hon är..ett litet underverk...hälsa pappsen

2010-04-26 @ 20:28:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0