Blod, svett och tårar...

Jäkla skit med. Då var det 2-2 i matcher. Det innebär att det kommer att bli en femte och avgörande match här i Angers på tisdag. Och jag (förmodligen laget också) är riktigt glad över att den spelas här. Den matchen vi såg igår var inte rolig kan jag lova. Det var riktig hat-stämning, domarna var löjligt orättvisa och Amiens spelarna var bara ute efter att skada våra spelare. Kaptenens dotter grät när pappa hamnade i slagsmål - eller han ville inte slåss, det var en annan spelare som pucklade på honom ganska rejält, det såg otäckt ut och han åkte blodig ut från isen. Det var ett antal slagsmål och ett x antal 10 min utvisningar. Sällan till vår fördel. Sen fick Joe, Angers poängkung, matchstraff och är avstängd i 6 matcher framöver... Och idag förlorade de med 2-1.

Gårdagen var med andra ord inte helt lyckad. Sen vet jag inte riktigt hur vi körde för att komma till Amiens, men vi spenderade hela dagen i bilen och jag framför ratten. Hittade ett hotell lite snabbt innan vi kastade i oss lite kinamat och stack till ishallen. Sen blev det en öl innan vi däckade i vårt rosa rum. Glömde förresten säga att stackars Lina blev sjuk, så hon följde aldrig med. Zdenka kom istället.


Det går ju knappast fortare när sådant här inträffar...


Vårt fina rosa rum

Amiens kan jag rekommendera alla att åka till. Särskilt på sommaren (inte för att jag har vart där på sommaren men jag kan tänka mig att det är ännu finare där då). För vissa delar av staden är riktigt fina och Frankrikes största katedral är heeelt fantastisk. Den är verkligen, verkligen enorm och otroligt vacker. De började bygga den redan på 1200-talet. För att förstå hur stor katedralen är måste ni titta på hur små människorna är i förhållande till den på bilderna.



Efter Amiens fortsatte vi idag österut mot Normandiekusten och Caen, dit ska jag åka igen. Kanske skulle ta med svärföräldrarna dit när de kommer... Vi var på en utav de stora stränder där de brittiska trupperna landsteg den 6 juni 1944. Där jag åt årets första mjukglass! Vi var också vid "Pegasus brigde" där dagen D började, det första strategiskt viktiga slaget som vanns.

Sen besökte vi en brittisk krigskyrkogård där över 1000 personer är begravda, många utan känd identitet. Det blev på något sätt mer verkligt när vi läste förteckningen över de stupade, i många fall väldigt unga, soldater som skrevs som son till... och/eller make till... Tror att vi alla tre var berörda efter det besöket.





Nu är jag trött. Körde inte hela vägen idag också, men nästan. Få se om jag orkar titta på en film... Men först måste jag kolla vilka som gick vidare i "andra chansen", det hade jag helt glömt bort. Sov  sött!

Kommentarer
Postat av: Lina

Åhh, det ser verkligen jätte fint ut!!! Synd att jag missade det!

2009-03-08 @ 16:16:59
URL: http://elinia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0