Från svensk till fransk...

Idag har jag lekt fransyska igen. För idag råkade vi ha två bilar men bara en parkeringsplats. Vi visste inte om vi skulle behöva en bil ikväll så jag tog hem vår från gymet eftersom Julie ville ha tillbaka deras sen för att de skulle åka och handla. Det är inte helt lätt att hitta en parkeringsplats när det är lunchtider här, och kommer man då mitt i dessa två och en halv timme, som standardtiden är för en lunch här, så kan man få vänta ganska länge på en plats. I tjugo minuter körde jag omkring, runt, runt och letade parkering. Sen gav jag upp, märkbart irriterad (PMS gynnar inte sådana här lägen). Körde upp bilen på trottoaren/cykelvägen så att den blockerades helt (hade jag aldrig gjort i Sverige) men det fanns inga andra ställen som jag bara kunde stanna till på, satte på varningsblinkersen och gick in och hämtade nyckeln till parkeringen (för den hade jag ju givetvis inte tagit med mig). Väl där parkerade jag där man inte får parkera. Man kan ju hoppas på att språket blir bättre desto mer franskt man beter sig...

Det verkar som att vi kanske får besök i nästa vecka. Olli och Isak (kanske Jocke), Pers kompisar (och kusin) från norrland verkar äntligen ha tagit sig i kragen och funderar nu på att ta tåget (!!!) ner nästa vecka. En sisådär 4 dagars tripp tur och retur. Men i alla fall, det hade vart jätteskoj om de kom!

Det har varit mycket prat om Azlan de sista två dagarna nu. Jag tycker så synd om Linda och Johan. För några år sedan hade jag nog inte kunnat sätta mig in i deras situation, men sedan Pers föräldrar skaffade Selma så har jag förstått hur mycket en hund kan betyda. Det är en älskad familjemedlem, i många fall som ett litet barn.

Sov gott!

Kommentarer
Postat av: Anna

Fy, vad tråkigt att höra om Azlan. Lille gubben! Tänker på er Linda och Johan, det är verkligen hemskt att förlora en hund.



Kram

2009-01-29 @ 07:55:58
Postat av: thomas svensson



Här kommer lite rolig text i all bedrövelse.



VARFÖR LYSSNAR INTE MÄN?

Emelies diskmaskin gick sönder och hon tog kontakt med en

servicefirma, som lovade skicka en tekniker nästa förmiddag.

Emelie hade avtalat ett möte samma förmiddag och instruerade därför teknikern:

Nyckeln ligger under dörrmattan.

Laga diskmaskinen och lägg fakturan på bordet.

Ni behöver inte vara rädd för hunden, han kommer inte att röra er.

Men tala absolut inte med papegojan!'

När teknikern anlände dagen efter, fann han nyckeln under

dörrmattan, öppnade dörren och stod öga mot öga med den största och mest skräckinjagande hund han någonsin hade sett (Selma). Hunden var dock genomsnäll och tittade lugnt på, medan teknikern lagade diskmaskinen.

Papegojan däremot kastade nötter på honom, skrek, skällde och överöste honom med obsceniteter. Tillslut kunde teknikern inte bärga sig längre och röt åt papegojan:

'Håll käften, din fula, jävla kråka!'

Då svarade papegojan: 'Hugg, Selma!



VARFÖR KAN MÄN ALDRIG LYSSNA PÅ VAD KVINNOR SÄGER?!

2009-01-29 @ 10:08:24
Postat av: Lina

Haha!, Ja nu var du verkligen fransk, fast inte helt ändå. För skall man vara 100% fransk måste man nog köra in i något tror jag:)!

2009-01-29 @ 11:37:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0