Ångest!

Fy vilken ångest jag har för att vi ska åka härifrån. Riktigt deprimerande. Lipade som en liten gris idag när vi hade avskedsmiddag hos Paola med hela tjocka släkten. Mest för Isas skull faktiskt. Hon kan nog inte ha det så mycket bättre än såhär, och hon vet ju ingenting annat, detta är ju hennes vardag nu även om hon kommer älska att träffa alla nära och kära i Sverige. Dagarna innan avfärd är alltid värst. Då tänker man att man gör allt för sista gången, säger hej då konstant och så försöker man ta igen lite av förlorad framtid, samtidigt som man lever i ett kaos. Inte blir det lättare av att vi har fantastiskt väder, och bergen, fan vad vi kommer sakna bergen...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0